Sverige vid denna tid
Även om världen påminner om sekelskiftets Sverige i vissa delar, så finns det markanta skillnader. Snabba luftskepp trafikerar regelbundet sveriges större orter, och ubåtar har så smått börjat utforska Östersjön. Linköpings Universitet har på kort tid blivit ett av sveriges mest framgångsrika forskningscentra, i hård konkurrens med Uppsalas mer anrika universitet. Samhället är ganska jämställt, ungefär som i dagens Sverige, och många ledande forskare och militärer är kvinnor. Homosexuella relationer ses heller inte som något konstigt.Konferensinbjudan
Denna inbjudan till konferensen har skickats ut till alla sveriges universitet och privata forskningsinstitut:Ärade professorer, doktorer, ingenjörer, kandidater; Kära kollegor;
Det är mig en stor ära att idag å Svenska Kemiska Sällskapets vägnar, kunna bjuda in till den fjärde Konferensen för Spekulativ Kemi i Linköping, organiserad i samarbete med Spekulativa Institutionen vid Linköpings Universitet. Konferensen har sedan den startades hållts vart tredje år, och har under tiden utvecklats till att omfatta inte bara klassisk Spekulativ Kemi utan också ämnen som arkeo-historisk kemi, eter-kemi, och medicinsk kemi.
Under konferensen erbjuds delegaterna ypperliga möjligheter att förkovra sig inom forskningens framkant, diskutera sina upptäckter med kollegor från hela konungariket, och ta del av den senaste utrustningen inom området. Konferenen vänder sig till såväl etablerade forskare som yngre kollegor och de som kommit i kontakt med området mer ytligt men önskar förkovra sig ytterligare inom detta intressanta och så för mänskligheten viktiga forskningsfält.
Konferensen tar plats i Linköping, en stad som med sitt snabbt framväxande universitet blivit en symbol för den tekniska och medicinska utveckling vi alla hoppas ska bidra till Konungariket Sveriges forsatta välstånd och utveckling. Linköping har goda förbindelser med de flesta större städer via luftskeppslinjer, förnämliga hotell, och uppskattade gästhamnar för privata ubåtar, ångfartyg och luftskepp.
För organisationskomitten,
Theodora Fjellström,
Professor i Hypotetisk Kemi,
Spekulativa Instutionen,
Linköpings Universitet
Skräck i arkivet
Tick-tack. Tick-tack. Tick-tack! Uppsalaprofessorn grimaserade, det hemska ljudet från vridande kugghjul påminde hen allt mer om en klocka, och fick det annars trevliga besöket ner till arkivet att kännas som ett race mot tiden. Professorn stannade inför den helt nya mikrofilmsläsaren och fnös, så mycket för moderna tider. Folk var så pigga på nymodigheter, kultureliten bedyrade sin samtid som den moderna tiden, nu var man moderna människor! Professorn fnös igen, minsann, det var inte naturligt! Hen hade provåkt ett av de där odjuren till luftskepp som nu skuggade hela himlen och fick dag att se ut som natt. 50 kilometer i timmen hade det flugit! Professorn visste inte vad som var mest onaturligt, att vara i luften som en fågel, eller den höga hastigheten. Hen gick vidare, kära gamla böcker, de gick i alla fall inte på ånga. De stod som kvarlevor av en gammal tid, en tid professorn längtade tillbaka till. Nyfiket drog hen ut en volym i mängden, alltid fanns det något spännande att läsa, oavsett vad hen fick tag i. Som förälskad i boken gick professorn till bordet, höjde lågan i sin oljelampa och slog upp boken till en slumpmässig sida. Nu dags att få reda på något nytt! … Chockat slängde sig professorn ur stolen. Förfärande! Fruktansvärt! Hur kunde…! Att man bara…! Professorn fann inga ord, det var så fruktansvärt – någon hade rivit ut flera sidor ur boken! Det måste vara ett bra viktigt ämne om någon skulle kunna begå ett så fruktansvärt brott. Professorn slog igen boken, ville knappt röra i den – som om utrivna sidor var en sjukdom som kunde smitta från bok till människa.Titeln löd:
SPEKULATIV KEMI
FORSKNINGSRAPPORTER 1859-1889
Text: Pernilla Anderzén
Jäktad
Åh så mycket att göra! Så mycket att fixa! På så kort tid! Ja, ja, men Svenska kemiska sällskapet lovade ju att Linköping hade förnämliga hotell, så det är väl bara att boka något, det blir säkert bra. Vad var det mer nu då? Just det, underhållning… Givetvis något i samma klass som Anna Pavlova, jo jo, Linköping kan säkert erbjuda underhållning i samma klass. Vi ska se, vad står det i den här guiden över Linköping för ryska kejserliga turister? Nej, just det, det finns ingen så’n guide! Åh, panik! Vad ska jag hitta på?! Knak knak, knäcka fingrarna brukar hjälpa knak, knak – åh så skönt! Nu ska vi se, var var jag? Just det, underhållning värdig en rysk kejserlig person… Hm… opera kanske? Ja, det blir säkert bra, nu ska vi se, var var det där programmet över föreställningar när vi ska vara där? Här! Nej, tråkigt, tråkigt, fy vad tråkigt, hm… nej, det lät också tråkigt… men här är något! Folies du Linköping [Dårskap från Linköping], det låter tjusigt, det blir nog bra. Så det var hotellet och underhållningen, då var det bara själva resan kvar… Nu ska vi se, luftskeppet landar strax utanför Linköping och man fick nog åka bil därifrån… Hemskt omodernt med alla möjligheter som den nya tekniken erbjuder, men så är det väl på landet. Vad vill hen att jag ska göra? Bygga en järnväg så de kan ta tåget från flygplatsen in till stan? Fnys. Nån måtta får det vara. Nu ska vi se, kejsarskapet vill flyga snabbt, då ska vi se luftskepp быстро färdas med en hastighet av 50 km/h och luftskepp медленно färdas med en hastighet av 10 km/h, då ska vi se hur det var, det ena är snabbt, det andra är långsamt, jag får kolla bland mina lappar. Här har vi det!Snabb = медленно
Sakta = быстро
Lite konstigt att ju långsammare ett luftskepp färdas, desto högre siffra har det, jag trodde det skulle vara tvärtom, precis som med bilar, men det är säkert för att väcka uppseende, och skilja sig omoderniteterna. Reklamnissar är för roliga ibland. Då blir det luftskepp медленно. 10 km/h… jag tycker fortfarande det är konstigt, men det står ju att det betyder snabb, och jag skrev det ju själv, det är inte troligt att jag skulle ha blandat ihop det.
Text: Pernilla Anderzén
"Bara en sten"- arkeologiska dilemman
”Bara en sten? Bara en sten?! Ärade publik, förstår ni inte vad jag har hittat? Glöm
rosettastenen, glöm Egyptens kungadal, det här, det här är stort, och det kommer göra Sverige
till en stormakt igen!”
Arkeologen såg sig omkring, omgiven av idioter till journalister förstås som inte fattar värdet
i en sten. Men med den här stenen… hen tog fram några papper från fickan och vecklade upp
dem. Stenen skulle kunna översätta vartenda ord på pappret. Och som dess upptäckare skulle
hen bli den mest berömda arkeologen i världen! Arkeologen som skulle göra Sverige
världsledande inom vetenskap! Stenen fick ju inte komma i orätta händer, förstås. Hen såg sig
omkring, journalisterna hade redan börjat skingra sig, besvikna över att fyndet inte var mer än
en sten, men kollegorna fanns kvar och förstod innebörden lika väl. Om detta ändå inte varit
ett internationellt samarbete! Stenen skulle till Sverige, så var det bara, Svenska kemiska
sällskapet måst få se den först! Men tänk om de fick för sig att visa upp den på konferensen?
Den svenske arkeologen sig omkring igen, hen bara visste att de utländska delegaterna skulle
komma för att spionera på Sveriges forskning, och om de fick syn på stenen… Hen behövde
en plan för att lura de andra, för att kunna ta med den till Sverige utan att de protesterade…
Tänka, tänka, tänka – men visst, det var ju självklart! För att kunna tyda språket på pappret
behövde man först förstå språket på stenen och händelsevis så var den enda experten i världen
på talarnontingska svensk. Händelsevis råkade denna enda expert befinna sig rakt framför
stenen, men det behövde väl inte de andra veta?
”Vi måste ta stenen till Sverige”, sade hen. De andra började självklart protestera. ”Den enda
som fortfarande förstår talarnontingska bor i Sverige.”
”Var inte det du?”
Fan. ”Nej, jag kan bara några ord. Vi måste ta stenen till Sverige!”
”Nej, vi tar den till Ryssland, din expert kan komma dit!”
”Inte alls, experten ska på konferensen för Spekulativ kemi, som jag tror att den ryske
kejserlige personen också ska på?”
”Då tar vi den till England!”
”Vad ska England med stenen till om ni inte förstår den?”
En nästan främling klev in i ringen av arkeologer och fornlingvistiker. ”Jag är utgrävningens
sponsor, jag tar stenen! Men vi får vara försiktiga, det finns rövare här ute.” Sponsorn tog upp
stenen, hur kunde något så litet innehålla så mycket kunskap? Hen lindade in stenen i en
näsduk. ”Jag är också svensk, därför tar vi den till Sverige, vetenskap eller inte, så tillhör
stenen mig tills vidare.” Hen vinkade fram den svenske arkeologen. ”Du får gömma den, så
rik som jag är, är jag ett lätt offer för rövare, men ingen tror väl en arkeolog skulle ha något av
värde?” Sponsorn visade hur arkeologen skulle gömma stenen, genom att gömma den
innanför sin egen linning. ”Ingen kommer leta i dina byxor.” Sponsorn tog upp en
näsduksomsvept sten och lämnade över det till arkeologen. ”Nu måste jag gå, vi ses i
Linköping, ärade vetenskapare!”
Text: Pernilla Anderzén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar